Satt här hemma framför datorn och skrev på min tent och tyckte lite synd om mig själv som måste göra sådant, sedan loggade jag mellan varven in på min facebook och insta för att pausa lite i studierna och fick då reda på att studentskrivningarna pågår som bäst. Då var det inte synd om mig längre.
Tänk att det endast är ett år sedan man själv satt där och skrev. Det känns som om det skulle vara så länge sedan. Fast och andra sidan minns man mycket väl hur hemskt det var ännu, hur tung i huvudet man var, hur sjuka händer man hade, hur tråkigt och jobbigt det var. Usch, verkligen inget man skulle vilja göra om. Vad väl skrivningarna var över fick man med spänning gå och vänta på resultaten (som förstås var en besvikelse) och därefter fick man med spänning vänta i flera månader på beskedet om man kom in till den skola man ville eller inte. En riktigt jobbig tid var det.
Till dem som håller på med eländet nu som bäst får man bara säga orka lite till ännu. Trotts att det är jobbigt att orka läsa och sitta på den ena skrivningen efter den andra så är det ju ändå något man gör endast en gång. Sedan är det över. Och då man väl kommit in till den skola man vill är det ingen som bryr sig vad man presterat i studentskrivningarna längre. Det är inte en så stor grej om lärarna i gymnasiet ville måla upp. Och priset kommer ju sedan då man väl får studenthatten på huvudet. Det var en dag man aldrig kommer att glömma!
- Dagen då man själv blev utburen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar