Ännu en solig fredag höst morgon. Svin kallt är det ute för att vara september, men så länge solen lyser så gör det inte så mycket. Tycker att det har varit en väldigt solig höst såhär långt? Men det kan nog vara att jag bara kommer ihåg de soliga fina dagarna, resten har fallit i glömska. Är för övrigt väldigt tudelad när det gäller höstmörkret, höstkvällarna. I går då jag gick till Ina ungefär nio tiden på kvällen fick jag en sådan flashback från då jag var yngre och måste gå ut och gå med vår pudel om sena höstkvällar. En del utav mig tycker inte alls om det. Det är kallt, mörkt, dystert och en aning skrämmande.Man känner sig väldigt ensam i det oändliga höstmörkret. En annan del utav mig uppskattar däremot det. Lugnet som råder en sen höstkväll är något alldeles speciellt. Då uppstår det ett lugn som inte förekommer däremellan. Det är bara du, och naturen, mörkret som kanske bryts till viss del utav månen, den fuktiga kalla luften som omger dig, du hör hur vinden viner bland träden som tappar löven, ja det är hösten du hör. I går var det visserligen inte samma tystnad då jag gick på Åbos gator, men känslan kom absolut tillbaka.
Snart skall jag packa iväg mig till skolan och gå på någon ointressant obligatorisk föreläsning som handlar om datorer kanske? Jag minns inte. Senare kommer Oskar hem igen efter bara en vecka inne och tidigt i morgon bitti eller kanske redan i kväll bär det av till Borgå. Där blir det en hel del program, födelsedags kalas, bastubadande, familjemiddag och sådant. Saknar nog fina Borgå lite.
- Foton från förra veckoslutet då soldaten återvände. Tornet i bakgrunden är mitt lövpressnings projekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar